Ju mer omskrivet ett ämne är - ju mer det befinner sig "på tapeten" - desto mer omöjligt är det att tänka om ämnet. Tänkande är nämligen inte att låta en viss sorts energi röra sig inom särskilda cirklar - så som i ältande, idisslande - tänkandet är någonting helt annat.
Allt tänkande är per definition excentriskt, därför är det också ovanligt att man stöter på det.
Allt sant tänkande liknar poesin; de båda sysselsätter sig med samma källa. Källan är ett tillstånd, ett slags ut-satthet.
Vad är då den tänkandes ut-satthet?
